Hantera känslorna med barn

Jag blir sällan upprörd, men när barn blir orättvist behandlade lider jag med dem och får lust att örfila föräldrarna. Det är oförlåtligt att behandla barn som vuxna. Blev vittne till en obehaglig incident mellan en mamma och ett av hennes tre eller fyra barn, då hon välte omkull den femåriga pojken med den stora vagnen, slet upp honom från marken och talade eller snarare, skrek, så hemskt åt honom. Kände mitt adrenalin som flödade, barnet var tyst, och led i tysthet. Mamman fortsatte med sitt skrik och sina obemästrade känslor, barnet gick tyst och sakta efter vagnen. Inget uppror, bara tyst. Och det var det som fick mina känslor att rinna över. Visste inte vad jag skulle göra, kände mig så ofattbart matt och hade bara lust att krama pojken, att be honom om förlåtelse hur vi vuxna beter oss, mot barn.