Avgång av Vaclav Havel

Imorgon är det premiär på pjäsen Avgång av Vaclav Havel på Stockholm Stadsteater. Jag har ej läst pjäsen eller sett den på tjeckiska, så det ska bli intressant att höra den svenska versionen. En vecka senare kommer pjäsen Audiens att ha premiär på samma teater. Roligt med denna Havel satsning och hoppas att det BLIR roligt.

Påsk

Det har passerat nästan en månad sedan jag sist skrev. Tiden är knapp och obarmhärtig. Förra veckan var jag i Prag, där solen sken och termometern visade 18 grader, våren har anlänt till Centraleuropa. Desto kärvare var landningen på Arlanda då jag betraktade snöfläckarna och kylan. Man får ta det som en prövning och vara tacksam för det man har. Vädret är ju inte allting här i livet, men ändock avspeglar sig vårt liv i sol och regn. Nu har vi påsken framför oss, eller står mitt i den. Vissa firar, andra knegar på, oberörda. Alla har vi vår tro. Vi stänger på fredag och måndag, vilar och ser fram emot att träffas på vernissagen den 8 april på Tjeckiska centret. Sembera kommer inte att lämna någon oberörd, säkert.

PET Tropicana

Ni som minns utställningen av PET ART på Tjeckiska centret för ett år sedan kommer säkert att uppskatta Veronika Richterovas utställning på Prags ZOO som pågår just nu. Den är vitsig, finurlig, charmig. Den ställer sina frågor men framför allt är den rolig och perfekt rent hantverskmässigt. Den passar suveränt i stämningen på den Botaniska trädgården. Tjeckiska centret fångar upp de senaste trenderna inom konsten i Tjeckien.

Gustav Mahler

Gustav Mahler, som i år föddes för 150 år sedan, är betraktad som en österrikisk tonsättare. Han föddes dock i den lilla staden Kaliště i södra Böhmen och tillbringade större delen av sin uppväxt i staden Jihlava i Mähren, båda städerna i nuvarande Tjeckien. I Kaliště kommer ett stort evenemang äga rum den 7 juli 2010 - Gustav Mahler Jubilee - en open air konsert med stjärnor som Anne Sofie von Otter och Thomas Hampson. Värt att markera i kalendern för Mahlerfantaster!

Teater

Såg pjäsen Half Past Remembered på Stockholm Stadsteater igår. Bitvis roligt, bitvis krystat. För min del var det rågat med "öst" tema, något jag rent automatiskt värjer mig mot i vissa sammanhang. Har en aversion mot det uppenbara, där det inte finns utrymme att gå på djupet. Att gräva i skrymslar och vrår av det förträngda, hemliga, hemska, härliga, dolda. Då man istället skrapar lite försiktigt, inte riktigt kan föra fram det man skulle vilja. Många ord, många gester met lite uttryck. Eller kanske tvärtom, mycket uttryck och för lite innehåll. Gick hem hungrig och lustade efter vin.

Tidningsläsande

Några i min bekantskapskrets, märk av den lite äldre generationen, har tagit ett stort beslut - att mostå internet, TV och tidning hemma. Kanske inte heller radio. Jag vet att de får oerhört mycket gjort, och det som vi kallar livspusslet berör dem, men på ett helt annat sätt. Jag har själv inte varit uppkopplad hemma /vilket lustigt uttryck!/ sedan en vecka tillbaka, och min hjärna fick sig en paus på kvällarna. Dessutom har vi nu bara de statliga tevekanalerna och jag saknar inte alls det extra utbudet av reklammassage. Våra barn hinner prata med oss och något har ändrats i kommunikationen. Men snart blir vi uppkopplade igen och försvinner nog i våra enskilda bubblor. Undrar varför jag låter medierna bita av min tid från det som jag egentligen vill göra, och som inte behöver vara något alls, kanske bara stå i fönstret och betrakta talgoxarna som förbereder sig för våren.

Vintertankar

Har grävt ner mig i konstnärstidningar och bloggar och min budget för detta år. Vet inte riktigt vilket av ovannämnda är mest intressant. Jag tar en bit i taget och ser till att bli ordentligt inspirerad på vägen. Funderar över politik och hur kulturpolitiken ska skötas för att vara så effektiv som möjligt, speciellt med tanke på det land jag representerar. När jag läser att min kollega på Rumänska kulturinstitutet i Stockholm har en kulturbudget på tre miljoner kronor och åtta anställda inser jag min/vår position. Det blir svårt att agera som partner, men man måste ändå konstant beakta sin särställning och göra maximum med de medel som finns till förfogande. Annars tappar man lusten och orken, och det går inte! Detta år, med budgetnedskärningar, blir det svårt att göra stora evenemang. Men det innebär inte att det rubbas på kvaliten av det som presenteras. Originalaffischerna som just nu visas på Tjeckiska centret är unika och centrala för denna konstform. Inte många känner till att det fanns en så stark skola i forna Tjeckoslovakien inom detta område. Formgivarna var inspirerade av sina polska kollegor, där det fram till 1989 producerades över 100 000 affischer! Och idag?