Bara vara

Att kravlöst och ansvarslöst hänga i luften är omöjligt. Det händer endast när man sover, och då "vet" man ju inte om det, och kan inte riktigt njuta av det. Det finns perioder, när det börjar hopa sig runt omkring mig, då jag har tendens att bli apatisk och handlingsförlamad. Så var det inte förr, när jag var sådär i tjugoårsåldern. Då tog jag itu med allt, med sprudlande glädje och fullt optimistisk. Jag trodde att energin tilltog med åldern - inser dock att jag kan teorin men orkar inte med praktiken. Lösningen är att antingen gräva ner sig ännu djupare i sin egen förtvivlan, eller ta itu med attityden. Det brukar lösa sig när jag får vara själv i skogen en lång dag och där vräka ur mig mina känslor. Vi är alla sökare av det ultimata livet, som skall så vara varje dag, med västerlandets krav på exhibitionism och perfektionism.