Lyssnar på radion, det blir oftast och endast P2 hemma. Favoritprogrammen är Monitor och Kaleidoskop. Det finns fler program, men dessa tillhör dem som ger mig stor tillfredställelse. Medan mörkret faller på därute blir det ljusare inombords. Eller tvärtom. Jag förnimmar många melodier med specifika tillfällen i mitt liv. Vissa låtar kan jag knappt uthärda, de blir för alltid förknippade med minnen av härliga romantiska dagar av allehanda sort. Ja ja, suck. Jag håller teven mestadels avstängd. Det var definitivt bättre på sjuttiotalet med bara två kanaler. Då gick det snabbare att stänga av apparaten. Teven äter upp vårt liv och lämnar tomhet. Vari är värdet med att finna Paris Hiltons nya bästa vän? Så lågt vi har sjunkit att vi köper in skräpet. Vi talar om att bete oss medvetet osv. men sättet på hur vi behandlar vårt intellekt saknar ofta gränser. Att panta är ett måste men att sortera kanaler överlåter vi åt vår maktfulla remotecontrol... (själv är jag beronde av inredningsprogram... måste se hur alla vita väggar blir lila och gula och inga böcker eller konst pryder hemmen, utan lämnar plats åt avskalad renhet). Ikväll är en sådan kväll då musiken leder mig till att vara mindre munter och mera kritisk. Och jag lägger band på min tunga.

Glas...

Tillbringade midsommarhelgen i Småland och glasriket. Hade många funderingar kring glaset och dess historia och undrar hur många tyskar och tjecker som blev ditkallade för att anlägga glasbruk eller bidrog med sin kunskap. Jag ser framför mig en centraleuropé mitt i det småländska landskapet täckt av granskog och stenar, stenar. Det tjeckiska, eller böhmiska, glaset finns säkert i var mans/kvinnas (svenska) hem. Idag tillverkas glas världen runt, men det som ororar mig är var kunskapen och glasmästarna kommer att finnas. Europa förlorar så mycket av sin kompetens genom att föra ut tillverkningen och ser endast till den materiella effekten. Argumentet är alltid att det är billigare. Men ingen kan övertyga mig om att det är hållbart i längden. Att handla barnkläder second hand och lappa trasiga hål måste väl vara mer hållbart än att handla nytt hela tiden. Kanske är det smartare att handla mindre ofta, lite dyrare men bättre kvalitet, men vara säker på att det håller och sedan skicka plagget vidare. Det kan inte bli dyrare i det långa loppet, åtminstone inte för jordklotet. Ett handblåst glas av en mästares skickliga händer skiljer sig väl på många sätt från massproducerade glas från storhandeln. Fast jag har även senapsglas hemma, mycket populära för en kvällsdrink av allehanda sort. Skål för det vackra småländska och böhmiska glaset!

Ordförandeskap

Snart är det slut på sex månaders ansträngningar. Tjeckien har definitivt haft många "höjdpunkter" under denna period. Det är svårt att inte vara ironisk och lätt besviken. Men kanske är det bättre att lämna politiken åt sidan och ägna sig åt kulturen. Dock är politik och kultur ofta sammanflätade, på ett eller annat sätt. Till hösten blir det en hel del evenemang med politisk bismak: 1989+20=2009

Skolslut

Tack och lov att skolan är slut för den här terminen. Nu kan jag äntligen tänka på annat än läxor, aktiviteter och lunchlådor. Och min son också för den delen. Jag hinner kanske läsa en eller annan konstbok som ligger på mitt bord. Det praktiska sitter i fingrarna. Tänker att jag kunde ha lärt mig så mycket mer ifrån min far som fortfarande är så aktiv och engagerad i konstens värld. Men nu blev jag inte visuell artist, utan kulturarbetare. Det är nog rätt ord, sitter ganska bra. Målandet får mina söner ta igen, jag hinner knappt rita en bil eller gubbe. När jag sedan tar pennan i handen upptäcker jag ett helt universum. Något jag missat och inte hunnit med, i alla fall inte nu under småbarnsåren. För min del blir det att sluka allt jag kan på jobbet, försöka få i mig så mycket information som möjligt under dagen och sedan smälta allt snabbt, eftersom kvällen är obarmhärtig med läxor, bad och nattning. Men nu blir det kanske lite lugnare.

Ny fortsättning

Igår blev jag omvald på posten som ordförande i EUNIC Cluster Stockholm. Roligt och hedrande! Jag hoppas att vi gör något givande för publiken till hösten igen. I våras kom vi med REX film festivalen som vi gjorde i samarbete med Kulturhuset i Stockholm. Klarabiografen var fullsatt så visst fungerar gränsöverskridande projekt.

Nostalgitrippar

Vilken helg. Nationaldagsfirande med stort n. Det är dagen på året då man känner om man hör hemma eller inte. Vet egentligen inte varför - men det är just det som gör nostalgin så stark, denna kombination av skeenden som solljusets skiftningar, skuggor, koltrastsång, skratt i vinden, doften av blommande al - händer det just idag, att det drar ihop sig i magpartiet. Och fastän jag saknar minsta anledning så infinner sig tomhet i själen. Ofta har jag suttit med en klump i halsen, bitit ihop och festat på. Firat jul, påsk, midsommar och annat och samtidigt önskat mig till en annan plats. Senare hör jag Öppna landskap och lipar som ett litet barn. Och det blir inte bättre av att jag senare på kvällen hör Jan Johansson och något ur albumet Jazz på svenska. Jag undrar var jag hör hemma, när jag får gråtattacker av denna musik, men det är just det som är så universellt med koltrastar, folkmusik och skuggspel på husfasader. De finns överallt och gör att man alltid längtar hem, även om man just då befinnner sig där.

I ur och skur

Det mest deprimerande med juni är att det regnar. Det ska det inte göra denna sommarmånad. Man kan ta fram världskartan och drömma sig bort. Men med alla katastrofer det skrivs om i dagstidningarna är jag tacksam för att få sitta inomhus och jobba och glädjas åt det dåliga vädret.

Åter till verkligheten

Såg äntligen utställningen på Moderna museet. Affischerna hänger över hela stan. Jag har en svaghet för svartvitt fotografi och jag vet att museet har en ansenlig samling av 70-talets starka dokumentärfotografer. Utställningen borde man se flera gånger eftersom den omfattar så många och så mycket. Ögat och tankarna hinner inte med, vilket inte är curatorns fel, utan min egen bristande kapacitet. Efter en timme vill jag ut och några bilder har etsat sig fast på näthinnan. Det är de man inte skriver om här. Fann en bild av Josef Koudelka och två fotografier av Josef Sudek. Den sistnämndes alster verkar vara malplacerade, passar inte riktigt in i sammanhanget. Vilket är lite olyckligt eftersom han är en av fotografins giganter, inte bara på den tjeckoslovakiska scenen. Annars är amerikarna starka i genren, gillar Bill Owens och hans gripande serie Suburbia. Och bilden på Martha Graham av Barbara Morgan är en annan favorit. Fast jag undrar var alla fotografer från andra kontinenter finns - de är i alla fall inte representerade här. I den globaliserade värld vi lever i är vi ändå så fokuserade på oss själva och våra begränsade referensramar. För nog måste det finnas giganter i Brasilien, Sydafrika, Japan etc. etc. i denna genre och från detta 70-tal.