Kick

kan man få av mycket, ibland räcker så lite. En diskussion med personer som har något att säga om någonting, inte om någon. Det är uppfriskande och eggar till större dåd, ger kraft och näring till att hela tiden söka utmaningar. I mitt fall är det Tjeckiska centret, naturligtvis. Platsen där vi befinner oss är inte den mest optimala för ett kulturcentrum, fast läget i sig är avundsvärt om man skulle vilja bo där. Råden liksom ideerna är många, men tampas med det får man göra själv. Dock hoppas jag att våra besökare uppskattar vårt program, som har en struktur och ide, och som försöker närma en annan kultur/syn.

Installation Guma Guar

Bitska och geniala kommentarer

av Andreas Cervenka på SvD, Närlingslivsbilagan. Bättre kommentator finns inte. Det har blivit ett måste att läsa hans inlägg, har sällan läst mer pregnanta och poetiska kommentarer.

Guma Guar

var i Stockholm och uppskattades av dem som upplevde evenemanget med dem på Tjeckiska centret i lördags. Kafe 44 och Raketa var med i bilden. En grupp trevligare människor än GG får man länge leta efter. Och Alexander Peroutka och Jaw naturligtvis. Och Gregor. Tack till er alla för ett häftigt projekt.

Vad skall jag se nu?

Dags att gå på en utställning. Är deprimerad av den s.k. våren som har anlänt, eller är på infart. Hoppas vi hinner med sommaren... Snart är det ju midsommar och då blir dagarna kortare igen. Nej, jag får sluta klaga och se till att ladda batterierna med något som väcker känslor på annat sätt. Helst skulle jag dock åka till Lissabon en helg, har aldrig varit där, och det är det enda stället i världen, förutom Pago Pago, som lockar.

Valkampanjen

är i gång, inte bara i Sverige, utan även i Tjeckien. Att orda länge om dess innehåll och intellektuella höjd går ej. Till valet borde man dock gå, även om det för många känns förtvivlande svårt att välja en värdig kandidat. Den politiska kulturen har ännu mycket att lära och en mycket lång väg att gå. Undrar vilken generation som kommer att uppleva kandidater som representerar deras åsikter på ett korrekt sätt. Kanske har vi mer av direkt demokrati framför oss - där den enskilde kommer att behöva engagera sig mer lokalt, göra sin röst hörd och uttrycka sig som enskild för det allmäna goda. Men då kommer det krävas kunninga personer, utan politisk färgning, men med expertis och klara åsikter, redo att möta argument, motstånd och medhåll.

Pragmatiskt

Inser att bilderna på min blogg är nästan uteslutande på män. Det är inte så att jag väljer avsiktligt, för vi har ställt ut många kvinnor på Tjeckiska centret och haft en hel del kvinnliga föreläsare. Oavsett kön är det dock så att från att ha varit experter inom ett område - dessa kulturråd - slussas de in i en roll av marketingchefer, sponsorsökare, lobbyister, näst intill politiker... Kraften av kunskap, vetande, känslomässigt engagemang förvandlas till pragmatiskt tänkande. Eller är det kompatibelt? Men konstnären, oavsett genre, ryms inte i ett normaliserat tänkande. Skapandet kräver ett överskridande av normer och gränser - sedan måste dock produkten hitta oss, konsumenterna. Det är pragmatiskt sagt.

Slösa och spara

Ska man lappa barnens byxor eller köpa nya? Ska man tänka ekologiskt och spara material eller stötta klädesindustrin? Något säger mig att jag ska ta fram nål och tråd. När jag läser om alla finanskriser, om hur man kan gå i pension vid 53 års ålder, ha en 13 och 14 lön, så tänker jag att allt inte står riktigt rätt till i den ekonomiska sfären. Och det är naturligtvis bara toppen på isberget, det vi ser och kan läsa om. Men siffrorna blir helt orealistiska och abstrakta och man tappar begreppet helt. Nej, min treåring får ha lappade byxor ett tag till, så åtminstone jag har känslan av att ha sparat några av planetens resurser. Om det inte nyttjar någon så åtminstone min självkänsla.