Kannor och karaffer

Igår trodde jag att dagens besök på Hallwylska och Nationalmuseum skulle bota mitt kritiska konsthumör. Efter att ha sett utställningen av karaffer och kökskärl i det charmanta köket i Hallwylska palatset vet jag dock inte vad jag ska tro längre. Jasper Morrison hade inhandlat dessa ordinära kärl, vissa använder jag i köket dagligen, andra hör mer hemma i ett laboratorium i mitt tycke, på allehanda loppmarknader och sedan bett att få placera dem i palatsets kök. Om detta kallas utställning borde jag göra något annat med mitt liv, byta yrke. Jag avslutade med Rubens keruber, fortsatte till van Dyck och andra flamländska stilleben som enda stillade min törst efter innehåll.

Mat och konst

Längtar efter att få se en konstutställning i en biograf, i foajen t.ex. där jag kan ta mig ett glas vin och fundera eller betrakta livet som flödar kring mig. Undrar vad Marc Rothko egentligen hade i åtanke när han gjorde utsmyckningen till en exklusiv resturang i New York. För min del händer alltid samma sak när jag betraktar hans verk, och det är att falla i gråt. Inte riktigt upplevelsen man söker när man går ut för att äta en svindyr middag. Tavlorna togs ner. Jag får gå på galleri för att se tavlor och längtar tillbaka till mina studieår då allt var möjligt, allt!

Alternativ

Tänkte häromdagen att det vore roligt att se konst i en filmsal, i entren t.ex. där man kan ta sig ett glas vin och fundera. Undrar vad Marc Rothko egengligen tänkte när han gjorde utsmyckningen till en resturang i New York. Mina känslor framför hans tavlor är alltid av ett mycket dramatiskt slag, dvs. jag faller i gråt. Det var nog det han hade i åtanke. När man är ute och äter en svindyr middag är det nog inte vad man har tänkt sig.

Konstmässor

Usch. Jag vet inte om det är mitt humör i vintersäsongen eller att jag har varit för länge i en miljö. Jag tror inte att jag ska orka tycka något på min blogg om både Supermarket, där Tjeckien representerades av ett konsnärsdrivet galleri am 180 collective, och Market. Det bästa är att lägga kommentarerna åt sidan, och istället gå på Nationalmuseum. Längtar att se något som inte behöver kommenteras.

Nystart

Trött på alla bloggar och oväsen i största allmänhet. Har försökt koncentrera mig på jobb, barn och resten av familjen. Och då och då på mig själv. Visst finns det intressanta kommentarer kring alla möjliga sorters ämnen, och då har det känts överflödigt med mina egna bidrag. Jag vill inte skriva för mig själv. Då känns det ärligare att spara på tankarna och ge ut en klok eller rolig eller smart bok - någon gång, istället. Så det är därför jag inte har skrivit på så länge. Kanske får jag en ny impuls nu, med det nya året fortfarande på ingång. Det är ju bara februari och det snöar så härligt ute.