Succé på Bok och Bibliotek

Jag hann inte med en rad i bloggen under bokmässan, som blev oerhört intensiv och givande för Tjeckiska centret och tjeckisk litteratur. Vi hade ordnat med 15 aktiviteter under fyra dagar och det var ständigt livligt i vår monter. Stjärnförfattarna Topol och Rudis lyste och stämningen var på topp. Det kunde inte bli bättre. Våra fantastiska partners hjälpte oss att landa projektet; utan dem hade detta evenemang verkligen inte kunnat äga rum. På bilden syns vagt min assistent Lucia Macikova, som höll i alla trådar och mitt minne under dessa dagar. Stort tack till Er alla!

Dissidenter och flyktingar

Bilden är på min farbror Vratislav Brabenec från rockgruppen Plastic People of the Universe, som tyvärr inte kommer till Sverige i år för att spela. Tavlan är ett porträtt av V.Brabenec av min far från 60-talet. Just som jag skriver detta erinrar jag mig att det är nästan på dagen 40 år sedan som jag kom som flyktingbarn till Sverige; anhalt Växjö, första station.

Hinner läsa

Jag började läsa en bok, eller två böcker igår. En om litteraturvetare kring Kafka den andra om Endre Nemes. Den förstnämnda var så tråkig att jag lade den ifrån mig efter halva första kapitlet. Det var nog ett doktorandarbete i bokform. Den andra boken var definitivt läsvärd. Problemet är min lässtil, dvs. bristen på denna. Jag lyckades nämligen klämma in tvättstugan igår kväll, så det blev konshistoria varvat med handdukar och sockor. Jag hinner några sidor, och sedan vet jag att det är dags att ta ut eller hänga upp eller ta ner tvätt. Ingen romantik med fötterna i gosiga tofflor, en kopp te på nattduksbordet och läsglasögonen på. Barnen sover och lägenheten är tyst. Nej, här ska jobbas ända tills jag faller. Kanske är detta jag borde ändra snarare än min lässtil. Endre Nemes är värd mer uppmärksamhet, och jag hoppas det kommer många till vernissagen den 1 oktober på Tjeckiska centret.

Bokmässa

Snart är det dags, Tjeckien presenterar sig på Bok och Bibliotek i Göteborg. Jag och Tora Hedin har jobbat på det här projektet i över ett år, och det är smått fantastiskt att allt har gått i lås, än så länge. När man förbereder ett sådant här projekt håller man så många trådar i händerna, att det gäller att släppa några ibland, men ändå hålla taget. Inte lätt, men man har ju några evenemang bakom sig, så det här borde gå som en dans på rosor. Men författare och litteraturfolk är ju som konstnärer - man vet inte riktigt hur dagen kommer att te sig. Humöret borde vara på topp, det kommer över 100 000 besökare till bokmässan. Visserligen kommer nog inte alla till vår monter, men många kommer att se och höra något nytt om Tjeckien. Kanske kan vi via kulturen göra lite positiv reklam för Tjeckien. Det kan behövas i dessa dagar...

Rensning

Många gillade bilden på mig när jag sommarjobbar. Att ta i med kroppen är något jag uppskattar - se här ett synligt resultat som jag kan beundra! När jag jobbar med huvudet kan jag bara hoppas på att budskapet kommer fram och kämpa för att hela tiden bli bättre på det jag gör. Jag bifogar därmed en extra bild på det fysiska arbetet, dvs. resultatet av mina mödor - en rensad gångväg på cca 20 meter.

Ett val

Ibland är man glad att man har en stol under sig när man läser nyheterna. När jag igår noterade att det tjeckiska valet, som är planerat i början av oktober, kanske inte alls kommer att äga rum vid den tidpunkten, blev jag stum. Nyhetsrapporteringen är visserligen utförlig men medborgarna blir knappast klokare av alla analyser. Experterna säger sitt och tolkningarna av konstitutionsrätten skiljer sig. Jag tänker helst inte på alla miljoner det kostar att förbereda ett val, all energi som investeras osv. Jag återgår hellre till läsandet om Frantiska Plaminkova, en kvinna i tjeckoslovakisk politisk historia som skulle förtjäna mer uppmärksamhet. Det vi alla tar för givet idag, kämpade denna kvinna för. Hon var inte bara kvinnorörelsens främsta företrädare i förkrigstidens Tjeckoslovakien, men en intelligent statskvinna. En av hennes beundrare var juristen Milada Horakova. Bådas slut var tragiskt. Milada Horakova blev ett offer av Stalintidens processer på femtiotalet och hängdes, Plaminkova blev skjuten till döds av nazisterna. I ljuset av dessa livsöden blir valets att vara eller inte vara en farsartad mikrohändelse. Men det räcker inte att ironisera; det gäller att engagera sig. För engagemanget och förändringarna i samhället har dessa kvinnor kämpat, för både mäns och kvinnors del.