På väg.

středa 27. května 2009

Griseknoen

Man ska engagera sig, det har jag lärt mig och det försöker jag göra. Bilder har en sådan enorm kraft att man skäms för sig själv ibland och de känslor de väcker. Att man inte visste. Nu gäller det fläskkött. Det är en produkt jag undvikit av just de skäl som det skrivs och talas om i media i dessa dagar. Det räcker att man öppnar paketet och man vet att här finns ingen glad gris som kommer att glädja mig. Det är varelser som lever och lider, inga massproducerade objekt. Emil i Lönneberga hade en grisekno att kela med. Man kan inte äta en sådan filur. Men man kan frossa i filmen När seklet var kort av Jiri Menzel från 1981. Där finns lyckliga grisar, ända till sista andetaget.

Žádné komentáře:

Okomentovat