Lyssnar på radion, det blir oftast och endast P2 hemma. Favoritprogrammen är Monitor och Kaleidoskop. Det finns fler program, men dessa tillhör dem som ger mig stor tillfredställelse. Medan mörkret faller på därute blir det ljusare inombords. Eller tvärtom. Jag förnimmar många melodier med specifika tillfällen i mitt liv. Vissa låtar kan jag knappt uthärda, de blir för alltid förknippade med minnen av härliga romantiska dagar av allehanda sort. Ja ja, suck. Jag håller teven mestadels avstängd. Det var definitivt bättre på sjuttiotalet med bara två kanaler. Då gick det snabbare att stänga av apparaten. Teven äter upp vårt liv och lämnar tomhet. Vari är värdet med att finna Paris Hiltons nya bästa vän? Så lågt vi har sjunkit att vi köper in skräpet. Vi talar om att bete oss medvetet osv. men sättet på hur vi behandlar vårt intellekt saknar ofta gränser. Att panta är ett måste men att sortera kanaler överlåter vi åt vår maktfulla remotecontrol... (själv är jag beronde av inredningsprogram... måste se hur alla vita väggar blir lila och gula och inga böcker eller konst pryder hemmen, utan lämnar plats åt avskalad renhet). Ikväll är en sådan kväll då musiken leder mig till att vara mindre munter och mera kritisk. Och jag lägger band på min tunga.