Teater

Såg pjäsen Half Past Remembered på Stockholm Stadsteater igår. Bitvis roligt, bitvis krystat. För min del var det rågat med "öst" tema, något jag rent automatiskt värjer mig mot i vissa sammanhang. Har en aversion mot det uppenbara, där det inte finns utrymme att gå på djupet. Att gräva i skrymslar och vrår av det förträngda, hemliga, hemska, härliga, dolda. Då man istället skrapar lite försiktigt, inte riktigt kan föra fram det man skulle vilja. Många ord, många gester met lite uttryck. Eller kanske tvärtom, mycket uttryck och för lite innehåll. Gick hem hungrig och lustade efter vin.