Ett val

Ibland är man glad att man har en stol under sig när man läser nyheterna. När jag igår noterade att det tjeckiska valet, som är planerat i början av oktober, kanske inte alls kommer att äga rum vid den tidpunkten, blev jag stum. Nyhetsrapporteringen är visserligen utförlig men medborgarna blir knappast klokare av alla analyser. Experterna säger sitt och tolkningarna av konstitutionsrätten skiljer sig. Jag tänker helst inte på alla miljoner det kostar att förbereda ett val, all energi som investeras osv. Jag återgår hellre till läsandet om Frantiska Plaminkova, en kvinna i tjeckoslovakisk politisk historia som skulle förtjäna mer uppmärksamhet. Det vi alla tar för givet idag, kämpade denna kvinna för. Hon var inte bara kvinnorörelsens främsta företrädare i förkrigstidens Tjeckoslovakien, men en intelligent statskvinna. En av hennes beundrare var juristen Milada Horakova. Bådas slut var tragiskt. Milada Horakova blev ett offer av Stalintidens processer på femtiotalet och hängdes, Plaminkova blev skjuten till döds av nazisterna. I ljuset av dessa livsöden blir valets att vara eller inte vara en farsartad mikrohändelse. Men det räcker inte att ironisera; det gäller att engagera sig. För engagemanget och förändringarna i samhället har dessa kvinnor kämpat, för både mäns och kvinnors del.